Oooups! Jag har visst inte blivit frisk i tid. Nu finns risk för utförsäkran. Är det meningen jag ska bli motiverad nu? Minsann skaffa mig ett riktigt, redigt jobb? Jag som bara latar mig och håller på, lever på skattebetalarnas pengar och bara njuuuuter. Skaffat mig lite ångest och cancer bara för att få slippa vara en del i en gemenskap. Bara för att jag tycker det är kul att leva på existensminimum medans skulderna växer.
Misstolka mig inte jag är otroligt tacksam för det stöd samhället gett mig, men jag önskar att jag aldrig ens haft behovet.
Jag får sätta mig ner och öva lite acceptans. Vara mindfull och ta en sak i taget.
Utan inkomst?
Utan hem ?
Utan hälsa?
Utan man?
Åtminstone har jag nu nånting konkret att skylla ångesten på.
Ta hand AUM er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du kommenterar, det är alltid lika uppskattat!