I januari 2012 känner jag av nån anledning på mitt bröst, jag brukar nämligen aldrig kolla mina bröst, det kan väl vänta tills man är över 40 iaf tänker jag. Jag som nyss fyllt 30 lär ju inte ha chans att få bröstcancer. Men jag känner och jag känner... en knöl. Jag väntar nån månad för att kolla att det inte försvinner efter nästa mens. Men det gör den inte. Kontaktar vårdcentralen och kommer in nån gång i mars. Läkaren känner också en knöl. Det är ingen inbillning. Nu börjar det bli allvar. Men eftersom jag är en stor förespråkare för att leva i nuet så försökte jag inte oroa mig så mycket. Försökte inte tänka på det, men oron fanns där. Svårt att koncentrera sig och planera sitt liv med det i bakhuvudet. Kanske försvinner allt om jag inte känner på mina bröst mer.. undvika, stoppa huvudet i sanden strutsa mig.
Fick en remiss till onkologen den 16:e april där dem kände på bröstet och jag fick göra mammografi för första gången. Det var obekvämt men inte lika illa som jag trott, sen gjorde dem ultraljud och sen även biopsi. Två små nålar en bedövningsspruta och en stor. knips, knips. Jag tyckte det var obehagligt så jag drömde mig bort till en hängmatta under ett fullt blommande äppelträd där sommarbrisen sakta smekte mig lugn.
Och jag bad till Gud.
Tillbaka på onkologen spänning i luften. Läkaren : Det kan vara cancer. Tysta tappra tårar. Sjuksköterskor med medlidande i ögonen. Men ja tänkte att nej nu ska vi inte ta ut ngt i förskott inte, vi väntar och ser vad biopsin säger. Gick hem i ett vakuum. Vänta....vänta... evig väntan och alla möjliga scenarion spelas upp i mitt huvud. Inga svar. 3 dagar senare ringer hon. Mina minnen är suddiga. Men summan av kardemumman är att jag har bröstcancer. Imorn 24 :e april 2012 ska ja träffa kirurgen och få veta mer..
9:e maj opereras mitt börst man tar en sk tårtbit. Jag får reda på att operationen gått bra och att cancern inte spridit sig till några lymfkörtlar. Jag började hoppas på att dte kanske bara skulle räcka med strålning.
Efter en evig väntan kallas jag till onkologen. Det är nu jag ska få reda på vilken typ av cancer jag har. Det visar sig att jag har en aggressiv form av cancer. Her2+ bröstcancer. Det är en cancer som förökar sig väldigt snabbt. Resten av resan är väl dokumenterad i min blogg.
Den 19 april 2012 fick jag; blott 30 år; min diagnos. Bröstcancer. Jag skriver av mig mina funderingar kring holistiskt läkande, om chocken, om tankarna som man tror ingen annan vill lyssna på. Om rädslorna och om hoppet. Min väg in och förhoppningsvis ut genom cancer.
Hej! jag heter Madelene Rosman och pluggar mitt sista år till sjuksköterska. först och främst vill jag bara säga att du är modig och stark som kämpar på!
SvaraRaderajag och en kompis ska skriva en c-uppsats om "unga kvinnor med bröstcancers upplevelse av lidande" för att ge en större förståelse bland sjukhuspersonal. vi kommer att analysera texter från bloggar, och vi hittade din blogg och undrar om det är okej för dig att vi använder utdrag ur din blogg i vårt arbete? vi kommer inte använda ditt namn i texten, men vi måste lämna din bloggs adress i referens listan.. vi är tacksamma för svar! :)
/madelene rosman
madelene.rosman@gmail.com
Hej!
SvaraRaderaJobbigt besked och jobbig tid, men intressant med Granola. Kan du inte även testa att köpa färsk frukt istället för ”kapslar”. Gör det. Köp den levande frukten och ät själva det vita köttet.
Andra frukter som bevisligen dödat cancerceller är granatäpple. Köp även den, finns ju på Ica :) Gott också. Jag hade en nära vän som låg många veckor på sjukhus med svårbotade stafylockocker. Ingen medicin hjälpte.
Det var slutligen en kombination av mediciner som kanske hjälpte tror vi. (en kombination av olika, starka antibiotika han fick)
Det jag gjorde när han var där var att läsa allt jag kom över om vilka livsmedel som kan hjälpa.
Förutom granola och granatäpple-Ingefära, ät bitar av roten du köper på ICA, ät honung-antibakteriellt/antiinflammatoriskt. Köp super-frukt-juicer med höga halter av antioxidanter på naturkost-affärer.
(Granola finns som färdig juice att köpa). Sen försök känna efter vad kroppen säger och kanske kommer den säga något till dig om vad du kan tänkas behöva. Han äter aldrig grönsaker annars, men det han mest av allt ville ha när han var som sjukast, var gröna växter, blad och sallad. Kanske för vätskebalansen, men kanske för att gröna växter är syrerika och han behövde det i blodet. (min egen ihopsnickrade teori). Jag läste även på om örter och gjorde inlägg av dem i oljor.
Några örter du kan pröva är rosmarin och salvia. Ät valnötter!,ät e-vitamin. Köp kyckling och andra produkter som inte är hormonbehandlade.
Om det ens går att hitta kyckling som inte fötts upp med östrogenliknande hormonpreparat. Du kanske kan hitta ngt annat kött.Likadant med mjölk eftersom kor också ges hormoner. (Ämnen som befrämjar tillväxten hos djur som används för mänsklig konsumtion)
Är mycket broccoli. Gärna också lite rå broccoli. Råriv rödbetor och ät dem, även koka. Det med granatäpple ät det varje dag verkligen. Han fick det varje, varje dag.
Självklart är sjukvården det bästa och vi ska vara glada att vi bor i Sverige med största möjliga prognos att snart bli frisk och bra forskning. Dock vill jag verkligen ge de här tipsen till dig, eftersom vi höll på med det här varje dag. Stafylokockerna var av en typ som de än idag inte riktigt vet vad det är och han var nära att dö. Han mår bra idag!! Bli frisk!
15 oktober 2012 02:50
Lägg till profilbild
Bevisa att du inte är en robot
Hej!
SvaraRaderaHar du nån mail som man kan kontakta dig på?
Jag sitter i samma sits som du vad gäller bröstcancern och trodde jag va själv om mina synpunkter vad gäller kost mm. Kunde lika gärna varit jag som skrivit bloggen :)
Kram Lina
lina.hkansson@gmail.com
Jag mailar dig :)
RaderaHej!
SvaraRaderaSandra heter jag och skriver till dig i egenskap som fotograf. Jag håller för närvarande på med ett konstnärsprojekt tillsammans med 3 andra kvinnor som bygger på blommor och deras kraft i kombination med starka samhällsfrågor.
Vi söker en person som har förlorat ett bröst i cancer för en speciell bild som ligger mig välsigt varmt om hjärtat. Om du tror att detta skulle kunna vara något för dig och vill veta mer får du gärna mejla mig!
Stort tack på förhand.
Hälsningar Sandra Birgersdotter
info@birgersdotter.com