Nu är jag hemma igen. I ett vitt sagoland som mest känns jobbigt istället för vackert. Känns rätt trögt o skriva, trögt att vara hemma. Vardagen smyger sig på snabbt och tynger ner mig. Det är iskallt i huset.
Jag vill tillbaka, tillbaka på fri fot, bland smarta snälla, omhändertagande, roliga, intressanta vänner. Bland värmen. På ett dansgolv, dansa mig svettig och lycklig. Det är det jag lever för. Jag kan inte låta det ta lika lång tid tills nästa gång. Det har jag inte råd med. Den här helgen fick mig att inse vem jag är och vilken kraft jag har. Hur underbar jag faktiskt kan uppfattas. Vad som plockar fram kärleken i mig. Vad som får mig att vilja kämpa en dag till.
Jag stressar över värdsliga saker medans tiden tickar på. Jag försöker hitta ett nytt bo, försöker förstå mig på vad kärlek är. Hur ett förhållande ska va. Jag försöker passa in o va duktig på arbetsterapi. Vardagen måste fortgå. Fast jag vet det bara är trams. Det enda som är seriöst är dans.
Ta hand AUM er
Fin bild! Exakt, det enda som är seriöst egentligen...är ju musik..
SvaraRaderaHär får du en positiv låt http://www.youtube.com/watch?v=IiBUr6bPseE&feature=plcp
Tack!! :D
RaderaFinner inga ord... Inte klokt att du inte ska kunna fokusera på att bli frisk utan måste tänka på sådant dom borde vara självklart när man är sjuk.
SvaraRaderaKämpa på!!! Tänker på dig ofta även om jag inte har kommenterat ngn gång.
Kram!!!
Nej jag vet. Suck. Man kan undra om det är människor eller robotar utan känslor som styr detta landet ibland. Det blir ju så dubbelt också.. när man inte alls vet om man kommer dö snart eller ha 15 år till.. men man får väl låtsas att man är frisk eller nåt.. jag vet faktiskt inte, jag går lite på autopilot just nu :)
RaderaSkulle kommentera om utförsäkringen... Blev fel.
SvaraRadera