Den där känslan när nånting riktigt bra händer en och man lyfter luren för att ringa till honom och berätta det- Dela lyckan. Och man inser att oj det kanske man inte längre får.. eller ska..
En vän erbjuder sig att betala min tågresa ner till Malmö. 300 kr för hon vill hjälpa till. Jag blir lika chockad varje gång. Vet inte alls hur jag ska kunna ta emot sån givmildhet. Jag är så van att klara mig själv. Samtidigt blir jag så himla lycklig och tacksam att jag faktiskt har såna människor runtom som tycker jag förtjänar det.
Jag sa till henne att försöka hitta något rabatterat hotell istället. Känner det skulle vara fint att få liten egen LYX tid. Vet jag skulle kunna få bo hos vissa vänner men känner jag inte vill behöva hålla tillbaka hela tiden. Ibland kanske jag bara vill stå i duschen och låta tårarna flöda.
Njuta av en hotellfrukost och känna att allt det här kommer bli bra.
Ta hand AUM er
Den 19 april 2012 fick jag; blott 30 år; min diagnos. Bröstcancer. Jag skriver av mig mina funderingar kring holistiskt läkande, om chocken, om tankarna som man tror ingen annan vill lyssna på. Om rädslorna och om hoppet. Min väg in och förhoppningsvis ut genom cancer.
Hej!
SvaraRaderaJag surfade runt lite och hittade din blogg.
Jag håller på med ett projekt, En resa i rosa (www.resairosa.se), och en del av projektet är att skriva en bok.
Jag skulle gärna vilja komma i kontakt med dig. Kan jag få mejla dig? Eller om du mejlar mig på jessica (a) resairosa.se så jag får din adress? Det är mycket att berätta och jag har några funderingar som inte får plats att skriva här. :)
Ha det bra så länge!
Kram Jessica