Plastic fantastic

Idag fick jag ett brev från plastikkirurgiska i Linköping och jag ska dit på ett första möte den 6:e maj. Kanske kan jag  hinna opereras innan hela sommaren är slut. Kan verkligen inte tänka mig att missa en sommar till, fick ju inte vara i solen förra sommaren och vill verkligen inte ligga och ha ont en sommar till. Så jag hoppas att allt följer snabbt efter detta första möte.

Måste kolla med sjukhusets kurator också om dem vet hur ensamstående människor brukar klara av att handla och så under tiden dem läker. Jag kommer knappast kunna släpa hem mina vanliga rullväske-lass på några veckor.

I övrigt mår jag rätt ok. Liter nervös över att bli utförsäkrad vilket innebär sämre ekonomi och fler papper och liknande att hålla reda på. Inte min starka sida men jag har gett mig fan på att kämpa vidare och jag ser redan stora framsteg mot hur jag hanterade såna här situationer för några år sedan.

Säga vad man vill om cancer men den har iaf lärt mig själv om min inre styrka. Även om den också lämnar spår av förvirring och utmattning.

Det är som det är helt enkelt.

Ta hand AUM er

Helt tappat lusten men bjuder till lite iaf.

Hej på er. Jag vet , jag är inte den som skriver direkt ofta nuförtiden. Det är bara så att jag har så svårt att hantera att vissa folk som läser den här bloggen tolkar in egna historier utifrån mina ord. Jag har svårt att bemöta deras kritik, deras syn på saken. Deras dömande blickar. Därför har jag tappat lusten att skriva totalt. Jag försöker tänka ut hur jag kan skriva utan att mötas av såna sjuka påhopp. Bara för att dem tolkar in saker utifrån mina ord och känslor jag frikostigt delar med mig utav. Jag vet jag borde koncentrera mig på alla er andra, ni som faktiskt finner det jag skriver viktigt intressant och givande. Jag lovar att försöka. Men men jag ville iaf dela med mig av ett brev jag fick från min onkolog idag.

Jag har inte cancer något mer, men ärren finns där fortfarande, på kroppen och i själen. Jag har fortfarande kasst immunförsvar vilket jag märker av så fort jag är bland massa folk då jag genast åker på nån förkylning eller influensa. Men jag tänkte ta lite pengar ur medicinpotten och köpa ett detoxpaket och lite manukahonung. Detoxen består av ngt som heter Zeolit och sen tänkte jag boosta med Manukahonungen. Kan skriva mer om det en annan dag för det borde väl inte kunna misstolkas om jag skriver om det iaf.

Här är iaf brevet jag ville dela med mig utav. Som ett litet bevis på att det går, man kan bli frisk från cancer även utan massa cellgifter och strålning. Man kan om man vill, vågar, orkar och hjärtat och hjärnan säger till en att det är rätt för en själv. Det finns alternativ och det är bara du som kan avgöra vilken väg du vill gå. Jag vill bara inspirera till att tänka utanför boxen och dem snäva ramarna.

Ta hand AUM er

Dagens goda och hälsobringande frukost

Jag är verkligen helt hooked på att börja dagen med ett stort glas Mums!
Det vill säga en msk rå kakao, en halv msk hampaprotein och en halv matsked mesquite och lite lagom agavesirap i det. Man lägger alla torra ingrediernser i glaset, tar i agavesirap och rör till en liten smet. Först därefter häller man i havremjölken annars klumpar sig kakaon bara och hamnar på toppen. Sen är det bara att njuta av världens godaste dryck. Dagen börjar med glädje och energi som smittar av sig resten av dagen.

Till det har jag idag valt att göra en sallad på avokado, tomat, plocksallad, sesamfrö och massa örtkryddor som oregano, timjan och citronmeliss. Till det olivolja och äppelcidervinäger. Och gårdagens grillade paprika som blev över får också vara med. Avokadon köper jag inte ekologisk då den oftast inte är så besprutad ändå och lite får man ju spara på slantarna. Men resten är ekologiskt alltihop. Men gud vad jag längtar efter inte bara ekologiskt utan även egenodlat då det är det absolut bästa.

Inte hört nåt från onkologen än men idag ska jag snacka framtid med terapeut och försäkringskassan vilket nog kommer gå ganska fort då dem inte kan sjukskriva mig längre och jag är redo att ta mig an arbetsförmedlingen. Bästa vore ju om jag skulle kunna studera ett tag på distans eller så. Kommer ju fortfarande inte kunna jobba om jag nu ska operera mig snart också. Fick ett brev från Linköping att dem inte kunde ge mig någon tid än men att dem räknade med att kunna ta emot mig inom 3 månader. Jag hoppas snarast då jag verkligen inte vill att ÄNNU en sommar ska förgöras av sjukdom.

Nej nu ska jag återvända till min goda frukost. Godmorgon på er och trevlig helg!


Ta hand AUM er

Ettårskontroll med mammografi och ultraljud och svaret det viktigaste SVARET

Här ligger jag tidigt en morgon och känner ro. Ler. Andas.

Solen skiner, beskedet börjar sjunka in.

Igår gick jag upp tidigt, i synkronisitet med solen.
För att stoppa tuttarna i en mammomat.

Tryck och kläm från alla håll, svetten rann. Så olämpligt här står jag och luktar svett.
eller kanske helt förståeligt.

Nästan ett år har passerat sen förra gången jag stod här. Lydigt.
Snälla sköterskan som styr rätt, rättar till, pressar och tar bilder som ser rakt igenom mig.

Del ett avslutad. Jag tog mig igenom smärtan. Masserar tuttarna lite smått, stackars er.

Jag förpassades in i ett litet bås, barbröstad. Låtsades bläddra igenom en veckorevyn. Det triviala möter allvaret.

In på en brits. Kletig smörja, ultraljudsmaskin som plöjer över mina bröst mina armhålor. Jag struntar i att kallprata, låter dem göra sitt jobb. Låter tanken chanta. Kramar om min amulett och chantar. Om Namah Shivay.

Efter en evighet, några pappershanddukar att torka bort slemmet på mitt bröst med.

- Det ser bra ut. Vi ser ingenting som oroar. Det var väl skönt!?

Skönt? skojar ni ? Hah! wtf är det sant!? För ett år sen fick jag höra att jag har en jätteaggressiv bröstcancer och trodde jag skulle dö inom ett halvår. Ja det lät så på dem som säger sig veta. Jag skulle bli tvungen att ta 3+ 12 =17 cellgiftsbehandlingar med fruktansvärda biverkningar och sen fortsätta i ett år med herceptin också med vidriga biverkningar, genom en jävligt obekväm venport och sen strålas varje vardag  i 5 veckor och sen skulle vi få se..

Nu sitter jag här efter bara en operation, 2 cellgiftsbehandlingar, ingen strålning eller herceptin.
Efter en himla massa örter och basisk föda. Otroligt mycket själsligt arbete och jag lever !  Med biverkningen att jag känner mig friskare än på länge. Trots folks tvivel följde jag mitt hjärta och hittade fram.


Ja dem ser ingenting. Bilderna ska nu skickas till onkologen, men dem kan iaf inte se nånting som skulle oroa.
Plockar klantigt och hafsigt på mig kläderna igen. Darrar, smiter ut, måste sätta mig ner. Gråter. Gråter lika mycket av lycka som av posttraumatiskstress. Den pressen, den timmen. Poff upplöst i ett positivt besked. Nej jag kan knappt fatta det, samtidigt som det känns så självklart, jag har ju vetat det här, nånstans i hjärtat. Mitt älskade hjärta som alltid vet bäst.

Jag gjorde det. Vi gjorde det! Jag hade inte klarat detta utan min fina vän R och alla som trott på mig, som hjälpt mig på så oerhört många vis. Som bett för mig, som hjälpt mig ekonomiskt, som skickat healing och peppat mig! Vi gjorde det !

Ta hand AUM er

Fantastiska nyheter.. eller ?

Besöket hos kirurgen gick riktigt bra och ännu en AT läkare har nu fått se mina bröst haha. Undrar om jag kommer sakna det där sen och bara gå runt och flasha mina tits för folk på måfå.. bara för att..

Hon mätte och kände och vi pratade om det här att ta bort allt allt allt och därmed eliminera risken för återfall. Men att man skulle eliminera risken så mycket som hon påstod att det skulle göra hade jag aldrig förväntat mig. Varför isf inte göra det med en gång? Om valet står mellan ett o ett halvt bröst som det återigen kan växa cancer i, att behöva gå på kontroller och känna oro, denna ständiga oro. ELLER att ta bort allt, skaffa nya tuttar och sen slippa allt det där som stod i förra meningen, ja då är väl valet självklart? Fattar verkligen inte varför dem inte gör det innan man ska ge sig in i cell-gifts och strålningsträsket. Nån som fattar det? Har jag missuppfattat nånting?

Ja så mitt val är ju självklart.. eller ah såvida cancern nu inte hunnit sprida sig, vilket vi väl kommer få svar på den 6:e mars när jag ska på mammografi. Men om jag fattat det rätt så bara jag håller mig frisk fram tills operationsdatum (Tack naturen för din helande kraft ) så ska jag slippa den här skiten sen. Kommer väl göra ont som fan i några veckor och jag kommer behöva nån slags personlig assistent som handlar åt mig och så men sen, sen är jag fri.

Kan det vara så enkelt, så fucking jävla himmelskt vidunderligt underbart?


Ta hand AUM er

Lite smått illamående av nervositet

Sitter här och är nervös och lite apatisk. Ska ju till kirurgen idag och prata rekonstruktion, fattar inte varför jag är nervös inför det? Inte som att det kommer ges besked eller nåt sånt. Tror bara det är själva grejen att jag påminns om min resa, att jag står inför faktumet återigen att jag varit sjuk. I vanliga fall måste man ju leva som vanligt och jag håller det lite utanför mig själv men nu måste jag träda in i rollen som den som varit sjuk igen.

Jaja dags att dra på sig kläderna och traska igenom snöovädret till bussen.

Ta hand AUM er

Läker jag själen, läker jag kroppen

Min kära vän Eva berättade för mig att hennes mans släkting som är en gammal vis kvinna i Usa som bara sitter och ber hela dagarna, även ber för mig. Hon har själv haft bröstcancer men kör bara på broccoli och såna grejer nu. Hon bor mitt ute på landet och en dag kom det en bergspuma och slog sig till ro hos henne. När dem andra ville avliva denna i deras ögon farliga best, satte hon stopp och puman fann en fristad.

Flera har sagt att bergslejon är mitt kraftdjur. Att dem kan se det i mig.

Jag är så tacksam över all aumtanke jag får ta del av.
Har även återförenats med min halvsyster i dagarna. Känns otroligt helande.
Jag tror på att cancer går minst lika djupt i själen som i kroppen och jag hoppas att genom att läka min själ att jag även läker kroppen min.

Ta hand AUM er